Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Ludvig Josephson, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de uppgifter han helst ville lösa, nämligen hjältarnas och
de tragiska karakterernas.
Han kom i stället in på sitt egentliga område, då
han 1864 antogs till biträdande regissör under
Bournon-villes förmanskap, och det var här han skulle göra sig
ett namn och kunna gagna som få. Under åren 1865 — 68
var han intendent för både lyriska och dramatiska scenerna
på Kungl. Stora teatern, och det var under denna tid
han utförde sitt första storverk, uppsättningen af
Afrikanskan, hvars iscensättning väckte berättigad
uppmärksamhet och stora förhoppningar. Under denna tid
uppträdde han äfven som författare, nämligen 1864 med
skådespelet »Folkungalek», 1866 med »Marsk Stigs döttrar»
och 1867 med komedien »Med konstens vapen». Med skäl
torde man om dessa arbeten kunna säga att han i dem
var långt mera regissör än skald, hvarför också effekten
af hans stycken blef långt mera en yttre än en inre.
Härsklysten som Ludvig Josephson var, kom han
under året 1868 i konflikt med en vilja som var lika
stark som hans egen, och följden däraf blef att han med
detta spelårs utgång afgick från den kungliga scenen och
i förening med den likaledes afgångne dekorationsmålaren
Fritz Ahlgrenson öfvertog den nyupprättade »Mindre teatern»,
sedermera i dagligt tal kallad »Hammers lada», samt där
började gifva en serie representationer af skådespel och
komedier, aflösta till och med af en direkt införskrifven
italiensk opera. Men den skicklige regissören och den
icke mindre framstående dekorationsmålaren voro båda två
lika opraktiska ekonomer — och företaget gick omkull
innan året var gånget.
Nu drog Ludvig Josephson sig tillbaka till
privat-lifvet för ett och annat år, likväl emellanåt periodiskt
uppdykande som teaterledare än i Stockholm, än i
Göteborg, till dess han 1873 antogs som sceninstruktör och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
