Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Ludvig Josephson, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledare för Kristiania teater, där han stannade i fem år,
till dess den norska teaterns brand åter försatte honom
»i disponibilitet», som det heter på det diplomatiska språket.
Bland hans mera epokgörande arbeten därstädes, torde
uppsättningen af Ibsens »Peer Gynt» vara det märkligaste
och lämnar ett nytt bevis på det oförskräckta mod med
hvilket Ludvig Josephson vågade sig på äfven de mest
fordrande uppgifter, hvilka han dock löste på ett
öfver-raskande lyckligt sätt.
Med året 1879 inträder det mest betydelsefulla skedet
i hans mångomfattande teaterverksamhet, i det han då
tillsammans med Victor Holmqvist öfvertog den efter
Edvard Stjernströms död allt mera undanskymda Nya
teatern på Blasieholmen. Under de åtta år som han med
obestridd konstnärlig, men tyvärr ofta svikande ekonomisk
framgång förde sin envåldsspira därstädes, visade hans
spellista en mängd dramatiska arbeten af rang och bidrog
han i hög grad till den lifaktighet som under denna tid
kännetecknade den inhemska dramatiska konsten. Idealist
som han var, led han dock ett sannskyldigt martyrskap
där-utinnan, att han måste låta »akkordets aand» blifva rådande
vid sin teater, så att han för att möjliggöra uppförandet
af Shakspeares »Julius Caesar» och Goethes »Faust», Ibsens
»Brand» och Björnsons »Over Evne», på mellandagarna
måste släppa fram »Boccacio» och »Niniche». Men när
bolagsmannen och publiken sade sitt: »sådan är vår nådiga
vilja», så måste han foga sig, om det också skedde med
blödande hjärta; ty det tröstade honom föga att det ofta
nog kunde ske med penningflödande händer.
Efter ännu ett kort, men misslyckadt försök att
upprätthålla den af honom i mer än ett fall nyskapade
skådeplatsen, återgick han 1890, men nu med brutna krafter,
till den kungliga operascenen först som regissör och sedan
som sekreterare, men afgick från den senare befattningen
med året 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
