Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Ludvig Josephson, af Frans Hedberg - Oscar Wijkander, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under de fyra år som ytterligare voro honom
tillmätta, fortfor han att med oförminskadt intresse följa de
skiftande händelserna inom vår teatervärld, tid efter annan
i broschyrer eller tidningsartiklar uttalande sig om personer
och förhållanden. Att han därvid icke heller glömde att
framhålla hvad han själf uträttat, låg helt och hållet i hans
natur och torde lätt nog kunna ursäktas, då man betänker
hvad han verkligen gjort för vår sceniska konst och dess
idkare.
Han kunde visserligen vara en hårdhändt regissör,
men när den långa repetitionen var slut, kunde han också
vara den mest välvilliga vän för dem som han nyss grälat
som värst på i konstens intresse. En af hans vackraste
drömmar för deras framtid var den om »De sceniska
artisternas hem», till hvilket han tog initiativet, en dröm
som icke kunde realiseras så som han tänkt sig det, men
som nu i förändrad gestalt fortlefver som »De sceniska
artisternas understödsfond» och som redan verkat och verkar
mycket godt för de uttjänta och ålderstigna.
Ludvig Josephson har således på mer än ett sätt
hugfästat sitt minne inom den svenska teatervärlden, och
när han nämnes är det med aktning för de stora
förtjänsterna och med glömska af de personliga kantigheterna,
hvilka senare så ofta göra sig märkbara utan de förra.
Fr. Hbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
