Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Nils Månsson Mandelgren, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vit ledig. Hvem skulle duga för den — om icke han
själf! Han skref om saken till professor Molin, men denne
afrådde och insockrade sin afrådan i några ord om lyckan
för Mandelgren att få lefva i Paris.
Han kom emellertid hem med sitt stora arbete, fyrtio
väldiga planscher med två hundra teckningar, framställande
kyrkomålningar från svenska medeltiden, och den samlade
riksdagen, 1862—63, visade sitt erkännande genom att åt
honom anslå ett årsunderstöd af femton hundra kronor för
fortsättande af de studier, hvilka redan inför utlandet häfdat
en hittills väl mycket förbisedd gren af våra fäders odling.
Han reste och tecknade år från år, stundom äfven
besökande Norge, Danmark, Finland och det egentliga
utlandet. 1873 förvandlades anslaget till pension. Men
Mandelgren reste likafullt och tecknade oförtrutet. Han
samlade äfven alla planscher och teckningar öfver föremål,
dem han räknade till odlingshistorien, både äldre och yngre,
både dugliga och odugliga, som bäst synes af hans 1889
tryckta förteckning öfver innehållet i de till Lunds
universitet skänkta 84 portföljerna Äfven konstnärsöden
intresserade honom. Han öfverlämnade till Kongl. Biblioteket 1893
sina samlingar om svenska arkitekter, gravörer, bildhuggare
och målare: tidningsurklipp, afskrifter från tryck, egna
anteckningar, bref och själfbiografiska meddelanden från en
del kamrater. Han egna anteckningar äro mestadels bittra,
om några mindre betydande af hans samtida svenska målare
föreligga hela buntar, för öfrigt är samlingen föga
gifvande för konsthistorien.
När Mandelgren 1885 dels i Paris, dels i Stockholm
låtit litografera tjugu planscher, framställande »Bostäder och
husgeråd» samt »helgedomar», två af de tolf afdelningar,
i hvilka han indelat sina samlingar, märkte han hur
omöjligt det var att utge alla de återstående tio; kanske hade
han äfven märkt indelningens allt för stora omfattning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
