Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Nils Månsson Mandelgren, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp en - betydande fordran, som han ville hafva ersatt,
innan han aflämnade sina ritningar.
Striden blef allt häftigare. Tre hundra kronors-anslagen
drogos in för 1851, sedan de i fem år fortgått, och
Mandelgren hade härmed för sig afklippt vidare statsunderstöd,
så vida dessa skulle gå regeringsvägen. Men han fick
enskilda mecenaters understöd, både svenska och utländska,
franska regeringens och slutligen svenska riksdagens. Så
kommo honom och hans företag i själfva verket större
understöd till del, än de små anslagen på riksantikvariens
tillstyrkan, och hans stora » Monuments Scandinaves» blefvo
en verklighet, i stället för att som material ligga förvarade
i riksantikvarie-arkivet. Mandelgren blef visserligen aldrig
ledamot af någon svensk akademi, men så kallades han af
så många flera utländska, både konstakademier och
forn-vårdssällskap. Och när omsider »Svenska
fornminnesföreningen» stiftades, fick Mandelgren äfven här i Sverige
stöd och erkännande af de enskilda målsmän, som i samlad
flock ville biträda den officiella fornvården, hvilken, äfven
den, under tiden vunnit storartad utveckling.
Ja, man hade under tiden hunnit därhän, att
Mandelgrens arbete ansågs mindre noggrant utfördt. Men
det var dock utfördt årtionden innan män med nya kraf
på noggrannhet och större förmåga att fylla dem gingo ut
i våra bygder. Och mångt och mycket som Mandelgren
sett och aftecknat, fanns icke mer årtionden senare: tidens
tand hvilar aldrig.
Mandelgrens stora »Monuments» begynte utgå från
den litografiska pressen i Köpenhamn 1855, fortsattes sedan
i Paris 1859—Ö2* Under dessa arbetsår i Paris ritade
Mandelgren själf ut på stenen sina teckningar, för att
nedbringa utgifningskostnaden, och slet mycket ondt. En
gång grep honom hemlängtan: det var 1860, när han hört
att lärarplatsen i anatomi vid svenska konstakademien blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
