Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Men med mig går det dåligt/ säger jag. ’Ständigt
får jag höra att ni, far, var vis som vår Herre själf, men
mig frågar ingen efter/ — ’Har du inte kommit in i
kommunalnämnden?’ frågar nu gubben. — ’Hvarken i
skolråd eller kyrkoråd eller i nämnden.’ — ’Hvad har du då
gjort för ondt, Lill Ingmar?’— ’A de säga, att den, som
skall ställa för andra, han ska först visa, att han kan
ställa bra för sig själf.’
»Så tänker jag, att gubben slår ned ögonen och
sitter tyst och funderar. — ’Du skall laga, att du blir
gift, Ingmar, och får en bra hustru,’ säger han nog om
en stund. — ’Men det är just det jag inte kan bli, far,’
svarar jag. ’Det finnes inte en så fattig bonde i socknen,
att han vill ge mig sin dotter.’ — ’Tala nu om ordentligt,
Lill Ingmar, hur det hänger ihop allt det här,’ säger far,
och han blir så mild i rösten.
»’Jo, ser ni, far, för fyra år sen, samma år jag kom
till gården, friade jag till Brita i Bergskog.’ — ’Låt mig
se,’ säger far, ’bor det någon af vår släkt i Bergskog?’
Han har liksom förlorat minnet af hur det är härnere. —
’Nej, men det är välbärgadt folk, och ni minns väl, far,
att Britas far är riksdagsman.’ — ’Jaja, jaja, men du skulle
hafva gift dig med någon af vår egen släkt, så att du
hade fått en, som känner till de gamla bruken.’ — ’Det
är allt sant, det, far, det fick jag nog märka också.’
»Nu sitter nog både far och jag tysta en stund, men
så börjar far. — ’Det var väl en, som såg bra ut?’ —
’Ja,’ säger jag, ’hon har mörkt hår och klara ögon och
rosor på kinderna. Men hon var duglig också, så mor
var nöjd med att jag skulle ta henne. Det hade nog
blifvit bra, men ser ni felet var, att hon inte ville ha mig.’
— ’Det gör väl detsamma hvad en sådan där tösunge vill.’
— ’Det var nog föräldrarna, som tvingade henne att säga
ja.’ — ’Hur vet du, att hon blef tvingad? Jag tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
