Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon var glad att få en man, som är så rik som du, Lill
Ingmar Ingmarsson.’
»’Anej, glad var hon nog inte, men i alla fall blef
det lyst för oss och bröllopsdagen utsatt, och Brita flyttade
ned till Ingmarsgården redan före bröllopet för att hjälpa
mor. Mor börjar bli gammal och trött skall jag säga.’ —
’Jag ser inte något ondt i allt det där, Lill Ingmar,’ säger
far och vill liksom muntra upp mig.
»’Men det ville inte växa något på åkern det där året,
potatisen slog alldeles fel, och korna blefvo sjuka, så att
mor och jag tyckte, att vi måste skjuta upp bröllopet ett
år. Se jag tänkte inte det var så noga med vigseln, sedan
det var lyst, men det var väl gammaldags att tänka så.’
— ’Hade du tagit en af vår släkt, så hade hon nog gifvit
sig till tåls,’ säger far. — ’Aja,’ svarar jag, ’jag märkte
nog, att Brita inte tyckte om det där dröjsmålet, men ser
ni, jag tyckte inte jag hade råd. Vi hade ju haft
begraf-ning på våren, och inte ville vi ta ut pengar på banken.’
— ’Ja det var väl rätt, att du väntade,’ säger far. —
’Men jag var allt rädd, att Brita skulle bli missnöjd med
att hon skulle få fira dopöl före bröllopet.’ — ’Först och
främst får man väl se till att man har råd.’
»’Men för hvar dag, som gick, blef Brita alltmer tyst
och besynnerlig, och jag undrade nog ofta på hvad som
gick åt henne. Jag tänkte, att hon längtade hem till sitt,
hon hade alltid varit kär i hemmet och föräldrarna. Det
går nog öfver, tänkte jag, då hon fått vänja sig. Hon
skall nog komma att tycka om sig på Ingmarsgården. Jag
gaf mig till tåls en tid, men så frågade jag mor hvarför
Brita hade blifvit så blek och såg så vild ut i ögonen.
Mor sade, att det var därför att hon skulle ha ett barn
och att hon nog blefve sig lik igen, bara det var öfver.
Jag hade nog en tyst tanke på att Brita gick och rufvade
på det, att jag hade skjutit upp bröllopet, men jag var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
