Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd för att fråga henne om det. Ni vet far, att ni hade
alltid sagt, att det året, då jag gifte mig, skulle det
rödfärgas. Och den där rödfärgningen hade jag rakt ej råd
med det året. Alltihop blir bra till nästa år, tänkte jag.’»
Plöjaren gick och rörde läpparna, han var så borta i
sina tankar, att han alldeles tyckte sig se faderns ansikte
framför sig. »Jag får lof att lägga fram alltihop riktigt
tydligt och klart för far,» tänkte han, »så att han kan ge
mig ett godt råd.
»Så gick hela vintern, och jag tänkte ofta, att om
Brita skulle hålla i med att vara så olycklig, så ville jag
hellre afstå från henne och sända hem henne till Bergskog,
men nu var det för sent, det också. Och så kommo vi
fram ända till maj, då märkte vi en kväll, att hon hade
smugit sig bort. Vi sökte henne hela natten, och på
morgonen fapn en af pigorna reda på henne.
»Nu har jag svårt att säga något mer, utan jag
tystnar, och då frågar far. — ’Hon var då väl aldrig död i
Guds namn?’ — ’Nej inte hon,’ säger jag, och far hör
hur jag skälfver på rösten. — ’Var barnet födt?’ säger
far. — ’Ja, säger jag, och hon hade strypt det. Det låg
dödt bredvid henne.’ — ’Men hon var väl aldrig rätt
klok.’ — ’Jo, klok var hon nog,’ säger jag ’Hon gjorde
alltihop det där för att ta hämnd på mig, därför att jag
hade tvingat mig till henne. Hon skulle ändå inte ha
gjort det, om jag hade gift mig med henne, men nu, sade
hon, hade hon tänkt, att då jag inte ville ha mitt barn
med ära, skulle jag intet barn ha.’ — Far blir alldeles
tyst af bedröfvelse. ’Hade du gladt dig åt barnet, Lill
Ingmar?’ säger han till sist. — ’Ja,’ säger jag. — ’Det var
synd om dig, att du skulle råka ut för ett dåligt kvinnfolk.’
»’Hon sitter väl fängslad nu?’ säger far. — ’Ja hon
blef dömd till tre år.’ — ’Och det är för detta, som ingen
vill ge dig sin dotter?’ — ’Ja, men jag har heller ingen
frågat.’ — ’Och det är därför du ingen makt har i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
