Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte bry mig om att ge dem tid att blanka seldonen och
måla åkkärran, jag skulle ta dem direkt från plogen.» —
Han hörde en kärra rulla på vägen, såg ut och kände
genast igen hästen och åkdonet. »Riksdagsman från
Bergskog kommer hit,» ropade han inåt köket, där hans mor
gick och sysslade. Strax hörde han, att hon lade ved i
spiseln, och att kaffekvarnen kom i gång.
Riksdagsmannen körde in på gården, där blef han
sittande utan att stiga ur. — »Nej, jag skall ej gå in,»
sade han, »jag vill bara tala ett par ord med dig, Ingmar.
Jag har ondt om tid, skall ned till sockenstugan på
stämma.» — »Mor ville nog bjuda på kaffe,» sade Ingmar.
— »Tack, men jag får passa på tiden.» — »Det var
längesedan riksdagsman var här nu,» sade Ingmar och
trugade. — Hans mor kom också ut på dörrtröskeln och
hjälpte till. — »Inte skall väl riksdagsman resa, utan
komma in och få en tår kaffe.» Ingmar knäppte upp
fotsacken, och riksdagsman började röra på sig. — »Ja när
mor Märta själf bjuder, får jag väl vara lydig,» sade han.
Han var en stor, grann karl, rörde sig lätt och var
som af en helt annan människoätt än Ingmar och hans
mor, hvilka voro fula, med sömniga ansikten och tunga
kroppar. Men han hade stor vördnad för gammalfolket i
Ingmarsgården och skulle gärna bytt ut sitt vackra
utseende för att se ut som Ingmar och vara en af
Ingmars-sönerna. Han hade alltid tagit Ingmars parti mot sin
dotter och blef lätt om hjärtat vid att bli så väl mottagen.
Om en stund, då mor Märta kom in med kaffet,
började han med sitt ärende. — »Jag tänkte,» sade han
och harskade sig, »jag tänkte tala om hur vi ämnade ställa
för Brita.» Koppen, som mor Märta höll i handen, darrade
en smula, så att teskeden skramlade på fatet, så blef det
ängslande dödstyst. — »Vi ha tänkt, att det blir bäst, att
hon far öfver till Amerika.» Han höll upp än en gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
