Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var samma tystnad. Han suckade öfver de här
svåråtkomliga människorna. »Det är redan biljett köpt åt
henne.» — »Hon kommer väl hem först,» sade Ingmar.
— »Nej, hvad skulle hon hemma och göra.»
Ingmar blef tyst på nytt. Han satt med ögonlocken
nästan slutna och så stilla som en sofvande. 1 hans ställe
började nu mor Märta göra frågor. — »Hon skall väl ha
kläder?» — »Det är allt i ordning, det står en kista
packad hos köpman Löfberg, där vi ta in, då vi äro i
staden.» — »Och riksdagsmansmoran far inte in och
möter henne?» — »Ja, hon vill nog fara, men jag säger,
att det är bättre att slippa råkas.» — »Det kan så vara
det.» — »Det ligger biljett och pengar och vänta henne
hos Löfbergs, så hon får allt hvad hon behöfver.»
»Jag tyckte Ingmar skulle vetat, så att han ej mer
lägger sig den här saken på hjärtat,» sade riksdagsmannen.
Nu teg mor Märta också, hon satt med hufvudduken
nedgliden i nacken och såg ner på förklädet. »Nu skall
Ingmar börja tänka på ett nytt gifte.» De tego båda två
lika tappert. »Mor Märta behöfver hjälp i det stora
hushållet. Ingmar skall se till att hon får en lugn ålderdom.»
Riksdagsman höll upp och undrade om de hörde hvad
han sade. »Jag och min hustru ville ju göra allt godt
igen,» sade han till sist.
Under tiden satt Ingmar och lät sig genomträngas af
en stor glädje. Brita skulle till Amerika, och han behöfde
ej gifta sig med henne. Ingen mörderska skulle bli
husmor i den gamla Ingmarsgården. Han satt tyst, därför
att han ej fann det anständigt att genast visa hur nöjd
han var, men nu började han tycka, att det var passande
att yttra sig.
Riksdagsmannen satt nu tyst han också, han visste,
att han fick lof att ge gammalfolket tid att betänka sig.
Så sade då Ingmars mor: »Ja, nu har Brita tjänat ur sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
