Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl också komma sig af att han ej på nytt ville tvinga sig
på henne. Hon blef mycket tvehågsen. Det var väl inte
något önskvärdt att föra hem en sådan som hon till
Ing-marsgården. »Säg honom, att du far till Amerika, det är
den enda tjänst, du kan göra honom,» sade hon till sig
själf. »Säg honom det, säg honom det,» eggade hon sig.
Medan hon tänkte så, hörde hon någon säga: — »Jag är
rädd, att jag inte är stark nog för att fara till Amerika.
De säga, att man får arbeta hårdt där.» Hon tyckte
alldeles, att det var en annan som svarat och ej hon själf.
— »Ja, de säga så,» sade Ingmar helt stilla Hon skämdes
öfver sig själf, tänkte på att hon sagt till prästen denna
morgon, att hon skulle gå ut i världen som en ny, bättre
människa. Hon var mycket missnöjd, gick en lång stund
tyst och undrade öfver hur hon skulle kunna taga sitt ord
tillbaka. Men så snart hon ville yttra något i den vägen
hölls hon tillbaka af tanken, att om han ännu tyckte om
henne, så vore det svart otacksamhet att åter visa af
honom. Kunde jag bara läsa hans tankar, tänkte hon.
Så såg Ingmar, att hon stannade och stödde sig mot
väggen. — »Jag blir yr af allt detta bullret och af att se
så mycket människor.» Han räckte fram sin hand, och
hon tog den, och de gingo hand i hand framåt gatan.
»Nu se vi ut som fästfolk,» tänkte Ingmar, men hela tiden
gick han och undrade på hur det skulle bli, då han komme
hem, hur han skulle gå igenom det med sin mor och alla
de andra.
Då de kommo in på den Löfbergska gården, sade
Ingmar, att hans häst var uthvilad, så att, om hon ej hade
något emot det, kunde de fara de första skjutshållen redan
samma dag. Då tänkte hon, nu är det tid att säga, att
du ej vill. Tacka honom nu och säg, att du inte vill.
Hon stod och bad till Gud, att hon skulle få veta om
han bara kommit af barmhärtighet. Under tiden drog
Ingmar fram kärran ur vagnsskjulet. Den var nymålad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
