Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fotsacken sken, och kuddarna hade nytt öfverdrag. Framme
på skärmen satt en liten halfvissnad bukett af
landsvägs-blommor. Hon blef stående och betänkte sig då hon såg
den, och under tiden gick Ingmar in i stallet, lade selen
på hästen och ledde ut honom. Hon såg då en likadan
halfvissnad bukett mellan bogträden, började på nytt tro,
att han verkligen var glad åt henne och tänkte, att det
var bäst att tiga. Annars skulle han törhända tycka, att
hon var otacksam och ej förstod hur stort det var, det
han bjöd henne.
De åkte framåt vägen och för att få slut på
tystnaden, började hon fråga om ett och annat där
hemifrån. För hvarje fråga hon gjorde, påminde hon honom
om någon, hvars omdöme han fruktade. »Hvad den skall
undra,» tänkte han, »hvad den skall göra narr.» Han gaf
henne endast enstafviga svar, och åter och åter kom det
för henne, att hon skulle be honom vända. Han vill inte
ha mig, han är inte glad åt mig. Han gör detta bara
af barmhärtighet.
Snart slutade hon att fråga, de åkte fram mil efter mil
under djup tystnad. Men då de kommo till en
gästgifvar-gård, stod kaffe med färskt bröd i ordning för dem, och
det var åter blommor på brickan. Hon förstod, att han
hade beställt det så, då han rest förbi dagen förut. Var
det också bara godhet och barmhärtighet? Var han glad
i går? Var det först i dag han blifvit ledsen, sedan han
sett henne komma ut från fängelset. Nästa dag då han
hunnit glömma detta, blefve nog allt bra.
Brita var blifven mycket mild af ånger och
ödmjukhet. Hon ville ej vålla honom ny sorg. Kanske han ändå
verkligen––––––
De sofvo öfver natten på en gästgifvargård, men gåfvo
sig af i god tid och voro så långt komna, att de sågo
hemsocknens kyrka vid tiotiden. Då de foro förbi, var
kyrkvägen full af folk och klockorna ringde. »Herre Gud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
