Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingmar,» bad hon, »läs det om ett par dar, då jag
är på väg.» Han hade det redan utbredt och började
ögna igenom det. Hon lade handen öfver papperet. »Hör
nu, Ingmar, det var fängelseprästen, som fick mig att
skrifva det, och’ han lofvade behålla det och sända det till
till dig, då jag redan var ombord på ångbåten. Nu har
han sändt af det för tidigt. Du har inte rätt att läsa det
än. Låt mig bara komma bort, Ingmar, innan du läser det.»
Ingmar gaf henne ett vredgadt ögonkast, hoppade ur
kärran för att få vara i fred och ställde sig att läsa brefvet.
Hon var i likadant uppror, som hon kunnat vara förr i
världen, då hon ej förmått drifva igenom sin vilja. »Det
är inte sant det, som står där. Prästen öfvertalade mig
att skrifva. Jag tycker inte om dig, Ingmar.» Han såg
upp från brefvet, gaf henne en stor, förundrad blick. Då
blef hon tyst, och ödmjukheten, som hon lärt i fängelset,
kom åter upp i henne och betvang henne. Hon led väl
ej större smälek, än hon hade förtjänt.
Ingmar stod och sträfvade med brefvet. Plötsligen
kramade han ihop det i otålighet och ur hans strupe kom
ett ljud, som var snarlikt en rossling. »Jag kan ej bli
klok på det,» sade han och stampade i marken. »Det går
rundt för ögonen.» Han kom öfver till Britas sida och
grep henne hårdt i armen. »Är det sant, att det står i
brefvet, att du tycker om mig?» Han var förbistradt rå i
stämman och gräslig att se på. Brita satt tyst. — »Står
det där i brefvet, att du tycker om mig?» upprepade han
och såg snarast förbittrad ut. — »Ja,» sade hon tonlöst.
Han skakade hennes arm och slängde den ifrån sig.
»Så du ljuger,» sade han, »så du ljuger » Han log högt
och rått och förvred ansiktet fult. »Det vet Gud,» sade
hon högtidligt, »att jag bedt honom hvar dag att få se
dig, innan jag reste.» — »Hvart skall du resa?» — »Jag
skall väl till Amerika.» — »Du skall så fan heller.»
Ingmar var alldeles från sans och samling, han stapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
