Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för modern, om han tyckt om henne, om han haft ett
spår af kärlek för henne. Det var ingenting att undra på
längre, nu visste hon hvad hon behöfde veta.
»Hvarför stiger hon inte ur?t frågade gumman. Brita
bekämpade gråten och svarade själf högt. »Därför att jag
inte vill bringa Ingmar i olycka.» — »Jag tänker hon
talar rätt,» sade matmodern. »Låt du henne resa, Lill
Ingmar. Du skall då veta åtminstone, att annars blir det
jag, som far, jag sofver ej en natt under samma tak som
en sådan där.»
»Låt oss för Guds skull resa,» jämrade sig Brita.
Ingmar svor till, vände hästen och hoppade upp i kärran.
Han var led vid alltihop och gitte ej kämpa längre.
Då de voro utkomna på vägen, mötte de kyrkfolk
gång på gång. Ingmar blef besvärad af det och körde
plötsligen in på en liten skogsväg, som hade varit
landsväg förr i tiden. Den var stenig och backig, men
väl farbar för enspännare.
Just som han vek in där, ropade någon åt honom.
Han såg sig om, det var postbudet, som räckte honom
ett bref. Ingmar tog det, stoppade det i fickan och körde
in i skogen
Så snart han var så långt kommen, att ingen såg
honom från vägen höll han stilla och tog fram brefvet 1
samma stund lade Brita handen på hans arm. »Läs det
inte,» sade hon. — »Ska jag inte läsa det?» — »Nej,
det är ingenting att läsa.» — »Hur kan du veta det då?»
— »Det är från mig det där brefvet.» — »Då kan du själf
säga mig hvad som står i det.» — »Nej det kan jag inte.»
Han såg på henne, hon var blossande röd, och ögonen
voro vilda af ängslan. — »Jag tror jag läser det där
brefvet ändå, jag,» sade Ingmar. Han började bryta det,
då gjorde hon ett försök att rycka det tillo sig. Han höll
emot och fick upp det ur kuvertet. — *A Herre Gud,»
jämrade hon sig, »ingenting skall då besparas mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
