Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han reste.sig något och hängde sig tungt öfver henne.
-»Det var så nära, att jag låtit dig resa.» — »Du kunde
nog inte annat än komma.» — »Jag skall säga dig, jag
tyckte inte om dig.» — »Det kan jag så väl förstå.»
»Jag blef så glad, då jag fick höra, att du skulle till
Amerika.» — »Ja far skref, att du var nöjd.» — »När
jag såg på mor, tyckte jag ej, jag kunde ge henne en sådan
som du till sonhustru.» — »Nej det går ej heller an,
Ingmar.» — »Jag hade så mycken förargelse för din skull,
ingen ville se åt mig, därför att jag ställt det så illa för
dig.» — »Nu tror jag du gör, som du sade nyss,» sade
Brita, »du slår mig.» — »Ja det kan ingen människa
begripa hur ond jag är på dig »
Hon satt tyst. »När jag tänker på hur jag haft det
nu i dagar och veckor,» började han på nytt. — »A men
Ingmar.» — »Ja det är ej därför jag är ond, men jag
hade ju kunnat låta dig resa?» — »Höll du inte af mig,
Ingmar?» — »Nej då.» — »Inte på hela resan » — »Inte
ett ögonblick. Jag var bara led åt dig.» — »När kom
det igen?» — »När jag fick brefvet.» — »Jag såg nog,
att det var slut för dig, det var därför jag tyckte det var
sådan skam, att du skulle få veta att det börjat för mig.
Ingmar började skratta helt lågt för sig själf. »Hvad
är det, Ingmar?» — »Jag tänker på att vi har rymt ur
kyrkan och blifvit bortkörda från Ingmarsgården.» — »Och
det skrattar du åt?» — »Ska jag inte skratta? Vi
få väl bo på landsvägen som skojare. Det skulle far se.»
— »Du skrattar i dag, men det går inte, Ingmar, det går
inte, och det är mitt fel.» — »Jag tänker det går,» sade
han, »för numera bryr jag mig inte ett dyft om något
annat än dig.»
Brita var halft gråtfärdig af ängslan, men han lät
henne bara tala om gång på gång hur hon tänkt på honom
och längtat. Han blef så småningom stilla som ett barn,
som hör en vaggsång Det var alltsammans helt annor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
