Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda än hvad Brita tänkt. Hon hade tänkt sig, att om
hon råkade honom, då hon kom ut ur fängelset, så skulle
hon genast tala om sitt brott och hur det tyngde henne,
att hon bar inom sig så mycket ondt. Hon hade velat
säga honom eller modern eller hvem som kommit, att hon
visste hur mycket hon stod under dem alla, de skulle aldrig
tro, att hon räknade sig som en af dem. Men hon fick
ej säga något af allt detta till honom.
Så afbröt han henne och sade mycket stillsamt. »Det
är något du vill tala om för mig.» — »Ja det är så.» —
»Du tänker på det hela tiden.» — »Natt och dag.» —
»Och det blandar sig in i allting.» — »Det gör så.» —
»Tala om det nu, så bli vi två om att bära det.» — Han
satt och såg på hennes ögon, som hade något af skrämsel
och vildhet i sig. De blefvo lugnare, medan hon talade.
»Det är bättre för dig nu,» sade han, då hon slutat. —
»Det är, som det vore borta,» sade hon. »Det är därför
att vi äro två om det. Nu vill du kanske inte resa?» —
»A nog ville jag stanna,» sade hon och knäppte ihop
händerna ––––––
»Då skola vi fara hem,» sade Ingmar och reste sig.
— »Nej, jag törs ej,» sade Brita. — »Mor är inte så farlig,»
sade Ingmar, »bara hon förstår, att man vet hvad man
vill.» — »Nej, aldrig vill jag drifva henne från hennes
hem. Jag kan ej se mig annan råd än att jag får fara
till Amerika.» — »Jag skall säga dig något,» sade Ingmar
och log hemlighetsfullt, du behöfver ej vara rädd. Det är
en, som hjälper oss.» — »Hvem är det?» — »Det är far.
Han ställer nog så att det går.»
Det kom någon gående på skogsvägen. Det var Kajsa,
men de kände knappast igen henne, eftersom hon ej hade
oket och korgarna. »Goddag, goddag,» sade de, och
gumman kom fram och skakade hand med dem. »Ja här
sitter ni, medan alla drängar på lngmarsgården äro ute
och söka er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
