Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ställ ut armeniern! En berättelse från Österlandet af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han säger att det är ett straff.»
»För hvad?»
Doktorn tyckte sig höra Waldmeyers ord: »Jag skulle
vilja veta, hvilken synd den där greken har på sitt
samvete.»
»Det vet jag inte. Jo, visst vet jag, det är en fix
idé han fått.» Maria ryste. »Något förfärligt han inbillar
sig. Och när han får de där anfallen, upprepar han
ständigt några turkiska ord, som jag ej förstår.»
»Jag förstod dem,» inföll doktorn nästan ofrivilligt.
»Hvad säger han?» Marias brännande blick var fäst
på doktorn.
»Han sade, så vidt jag förstod: ’Ställ ut armeniern!’»
»Är det inte så att man kan bli tokig själf? Hvad
skall jag göra, herr doktor, hvad skall jag göra?»
Doktor Ben Assad tänkte blott på att lugna den
stackars upprörda flickan.
»Ni skall ha tålamod och hopp,» sade han med sin
varma syriska brytning. »Ni skall tänka att han är sjuk,
ni skall säga eder, att det förfärliga han bevittnade och
erfor under de hemska massakerdagarna gjort honom sådan
han nu är, att hans nervsystem är skakadt, men att intet
är omöjligt för den barmhärtiga tiden och den stora
kärleken. Det finns intet i världen, som kärleken ej förmår,»
tilläde han med lägre röst.
»Om kärlek kan rädda honom, så skall han bli
räddad,* utropade hon passioneradt och böjde sig hastigt
ner öfver doktorns hand och kysste den.
»Tack, tack, tack,» sade hon med skälfvande röst.
»För hvad tackar ni mig? Jag har ju intet gjort
och kan ju intet göra, när han ej vill anförtro sig till mig
och måhända ej ens då.»
»Jag tackar därför, att jag fått lätta mitt hjärta inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
