Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ställ ut armeniern! En berättelse från Österlandet af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af tankar och föreställningar. När han säger, att han är
så trött, så trött — och jag förstår att han är det, ty också
jag är trött — då blir jag så förfärligt rädd — då fruktar
jag det värsta.» Hon vred sina händer. »Det är som att
strida mot osynliga fiender, som ligga i bakhåll och om
hvilka man ej vet när de härnäst skola falla öfver en. Så
säger han att han känner det, och så känner jag det,»
fortsatte hon
»Men vore det ej långt bättre i så fall för eder att
resa i Europa eller bosätta er där och ej vistas i detta
vilda österland, där allt kan hända, och där allt måste
påminna honom. — 1 dag till exempel —»
»Tror ni inte att jag förstår det! Intet kan vara
sämre än att vara här. Jag menar inte här på Brumana
— här är det fridfullt och skönt,» — hon sträckte ut
armarna som om hon velat famna det sköna Libanon —
»men här i Österlandet. Har jag inte bedt och besvurit
honom att återvända till vårt kära Corfou, där alla känna
honom och älska honom, men nej, det är omöjligt. Han
vill ej lämna Österlandet och han vill flacka omkring från
det ena stället till det andra utan rast eller ro. A, min
stackars, stackars bror! Hvad skall jag göra, hvad kan
jag göra för honom! Jag sjunger för honom, jag försöker
på allt sätt förströ honom — jag har ingen annan tanke
än hur jag skall kunna jaga bort alla ängslande
föreställningar — och ni ser jag kan inte, jag kan inte! Det
behöfs blott de där orden herr Waldmeyer sade i middags!
Om min bror blott ville tala vid en läkare, men det är
omöjligt att förmå honom att göra det. Han vill ej
erkänna att han är sjuk. ’Det är inte sjukdom som drabbat
mig, säger han.»
»Hvad säger han, att det är?»
Det dröjde en stund innan Marie svarade.
Så kom det nästan ohörbart:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
