Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ställ ut armeniern! En berättelse från Österlandet af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta fullkomligt ostördt, ty det dröjde ganska länge innan
Carabis märkte, att han ej längre var ensam i det
främmande rummet, utan att den högreste, groflemmade
missionären helt lugnt satt i soffan framför honom. Men
plötsligen uppmjukades det spända, inåtvända, liksom stelnade
uttrycket i Carabis’ ansikte, och han vände sig hastigt mot
herr Waldmeyer och grep om hans hand och började tala
med hes och skroflig röst, i allt olik den klara, öfverlägsna
stämma, hvarmed han föregående afton fört konversationen
med doktorn.
»Herr Waldmeyer,» sade han. »Det var bra att ni
kom. Jag har beslutat mig för att tala med er. Det är
något hos er, som drifver mig att göra det. Jag står inte
ut längre. Jag vill ha ett slut på det. Jag vill sofva.
Det är för mycket för en människa att både vara anklagare
och försvarare, att på samma gång yrka på straff och tala
om förmildrande omständigheter. Doktor Ben Assad sade
mig i går, att ni är en man, som aldrig blir rädd för
något och aldrig blir förvånad öfver något, som händer
och sker. Men om så är, så blir ni ju ej heller förvånad
öfver det jag nu skall tala om och säger ej, att det hela
är en fix idé. Jag undrar hvilken effekt det skulle göra
på mig, om jag en gång blefve trodd. Kanske det skulle
taga bort stenen öfver hjärtat.»
»Jag tror ej att ni är vansinnig,» svarade missionären
lugnt. »Sätt er här bredvid mig och tala om hvad ni vill
anförtro mig.»
»Nej, nej, jag vill gå, jag vill inte sitta.»
Men han gick inte. Han blef stående framför herr
Waldmeyer och stirrade på något, som tycktes vara
alldeles bakom den gamle mannens hufvud, och han hviskade
med rosslig stämma de tre turkiska orden, hvilka herr
Waldmeyer hörde och förstod.
»Hvarför säger ni ’ställ ut armeniern’? frågade herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
