Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till en Frödingskaraktäristik af Lennart Hennings. Med ett antal okända dikter af Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan måst umbära. Fröding hade kanhända haft
betingelserna för att uppta hans mantel, om man får döma
af hans »Vulkanisk grund» (kalendern Polstjärnan 1890)
och andra, hvari han rört samma strängar. Dit hör också
följande dikt, den enda där han behandlar ett fornnordiskt
motiv, för så vida man ej vill räkna med den parodiska
»En uppländsk runsten» (första uppl. af G. o. D.).
Smeden.
Jag drömde jag gick i en kolmörk skog,
men likt järn tycktes kronornas hvalf
och en underlig vind genom hvalfvet drog,
ty det susade ej, det skalf.
Och på stigen jag gick var ej gräs, men sot
och det ljöd liksom tramp af folk,
och det var som ett doft och förbittradt knot
och som rassel af svärd mot dolk.
Och jag drömde en tanke af sällsam form:
det är Järnskog och Ulfdalens nejd,
och de ljuden jag hör föra bud om storm
och de väldiga makternas fejd!
Då klingade gällt i ett nattskumt hult
som en hammares vreda hugg,
och af stigande gnistor var hvalfvet fullt
och det sken ur en smidjas glugg.
Jag gick fram för att se, men allt jag såg
var en knotig och årbräckt smed,
och hans hår var vildt och hans panna låg
och hans rygg var krokig och sned.
Och jag tänkte med växande sinnesro:
det är endast en arbetsträl,
en af trälarnas folk som i källrar bo
under herrarnas trampande häl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
