Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till en Frödingskaraktäristik af Lennart Hennings. Med ett antal okända dikter af Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon var för snål att ge grisarna föda
— och grisarna svulto ihjäl.
Och spannmål åt höns var att ödsla och öda
— och hönorna dogo jämväl.
Och han var för snål att ge åkrarna säde
och gödning var mycket för dyr,
och vallen blef bete och åkern blef träde
och ängen blef åter en myr.
Till sist låg det ståtliga hemmanet öde,
och öde stod fähus och stall.
De snåle de voro som döfve och döde
och märkte ej gårdens förfall.
De sutto och räknade långt in på natten
förfrusna och sjuka af svält,
och tänkte på glädjen de hade af skatten
och huru förträffligt de ställt.
Tänk, hundra riksdaler på bottnen af kistan
och lump för väl mera än det!
Då kom kommissarien med uppbördslistan
och gården blef tagen i mät.
De knogade åter och ledo och gnedo
att spara ihop det de mist
och svulto och fröso och utför de gledo
och kommo på roten till sist.
Där fingo de kosten och kläderna gratis,
men tyckte de aldrig fått nog. —
Och han åt ihjäl sig på fläsk och potatis
och gumman åt gröt så hon dog.
(19 sept. 1891.)
En annan värmländsk låt som af vissa orsaker ej
intogs i någon samling är »Gamle grefvinna på Gampertin»,
som är en af hans allra yppersta med hänsyn till komisk
kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
