Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till en Frödingskaraktäristik af Lennart Hennings. Med ett antal okända dikter af Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröding har — alldeles som Viktor Rydberg —
förklarat att han var lat och vårdslös som tidningsman. Det
kanske äger sin riktighet för vissa skeden. Men då man
studerar hans tidning finner man äfven motsatsen. Åren
92 och 93 var hans produktivitet mycket stor. Dikter,
berättelser — däraf en stor del på folkmål — recensioner
och krönikor omväxla i stor mängd. Af dikterna har jag
här och i en uppsats i Ny 111. Tidn. n:r 19 och 20 för
i år anfört de intressantaste af dem som ej förut varit
kända genom samlingarna. Allmogeskildringarna på prosa
återfinnas i allmänhet i »Räggler och paschaser» men en
efterskörd återstår ännu. Én sådan saftigt rolig bit som
»Ett dommkapittel» bör verkligen inte saknas ibland
samlingen af hans prosa.
Recensionerna och krönikorna äro verk af stunden
och för stunden. Han skref sällan utförligt och omfattande,
de längsta artiklar i litterära ämnen som han lämnade
tidningen gällde Tolstoy, Strindberg, Heidenstams »Hans
Alienus» och Selma Lagerlöfs »Gösta Berlings saga». Han
upphöjde Vitalis i jämförelse med Stagnelius och uttryckte
i allmänhet realistiska sympatier, i det hans
verklighetssinne lätt reagerade gent emot hyperromantiska drömfoster.
Kritikerns gärning var honom emellertid mera främmande,
tvifvelsutan skulle han med långt lättare och snabbare
penna parodierat stilar och manér än betänksamt och
försiktigt afvägt fel och förtjänster.
Då har krönikörens roll nog tyckts honom behagligare.
F’rödings krönikor äro i allmänhet lätt och ledigt skrifna,
berätta en liten episod eller ge några reflexioner utan
anspråk och utan pose. I en talar han om sin
studentexamen, sina erfarenheter af censorerna, gycklar litet med
några luckor i sina kunskaper — allt så enkelt och
underhållande, så utan spår till anordning att man hör på som
om man lyssnade till ett verkligt samtal. I en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
