Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från riksdagsmännens färd till höga Norden, sommaren 1900 af Julius Centerwall. Med 13 bilder och 1 kartskiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera; tre hundra tusen stockar lära här skola förädlas.
Timmer och virke ser man för öfrigt öfver allt utefter
vägen, tillhöriga staten och enskilda.
Det är på det så kallade arbetsspåret vi färdas; den
definitiva skenläggningen har ännu icke ägt rum. Banan
ger ofta illusion af dubbelspårig. Ty ehuru det ej kommer
att finnas annat än ett fåtal egentliga stationer — vi
befinna ju oss midt i ödemarken — har man med ej allt
för långa mellanrum anordnat mötesspår, på nu
ifrågavarande bandel fem, som nog i framtiden ofta komma till
användning, i synnerhet på den delen af banan
(Luossa-vaara—Viktoriahavn), där malmtrafiken skall äga rum.
Broarna äro af trä och provisoriska, men man är sysselsatt
med att uppsätta de verkliga broarnas järnspann. Öfver
Linaälf — en af Kalixälfvens bifloder — är bron nästan
färdig.
Öfverallt synas arbetare; deras myggnät göra i denna
kalla morgon ett nästan ironiskt intryck, ty icke en enda
mygg har vågat sig ut i kylan och regnet. Omkring två
tusen fyra hundra man lära här vara sysselsatta med
ban-arbete. Det är nästan alla unga män från Finland,
Norr-och Västerbotten samt Jämtland, endast få sörländingar.
De, som vi under uppehållen vid broarna med flera ställen
tala vid, göra i allmänhet ett hyggligt intryck. De äro
glada att brännvinslangningen genom befälets åtgärder
försvårats, ja, nära på omöjliggjorts, säga flera. Men öfver
proviantens dyrhet klaga de; den jämförelsevis stora
förtjänsten stryker på detta sätt åt, påstå de, och litet nog
kan sparas hem. Men både af deras och befälets
sammanstämmande utsago framgår, att de berättelser om
proviantens pris och beskaffenhet, som trängt till södern, äro
öfverdrifna. Det uppgifves att jordarbetare på ackord
förtjäna från fyra kronor och femtio öre per dag, och
någon gång ända till sju kronor. Stenarbetare torde tjäna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
