Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från riksdagsmännens färd till höga Norden, sommaren 1900 af Julius Centerwall. Med 13 bilder och 1 kartskiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut, på grund af den långvariga torkan. Men ängarna, i
synnerhet på gräsholmarna i älfven, stå i rikt flor. Man
förstår väl att boskapsskötseln skall vara så utvecklad som
den verkligen är och att den svenska sidan af ådalen föder
en befolkning af tjugutvå tusen personer, nästan uteslutande
finnar. Den kunde i själfva verket gifva bröd åt dubbelt
så många. Men därtill är landtbruket ännu allt för primitivt.
En mönsterfarm skulle här göra verklig nytta och visa
att man äfven här kan lefva enbart af hederligt
landt-bruk. Gårdarna, röda och hvita eller målade i ljusa färger
se välmående ut, sämst äro uthusen: ja på sina ställen lära en
del sådana, ansedda såsom särdeles nödvändiga, alldeles saknas.
Efter en färd af nära två mil, i fyrsprång, fmgo vi
sikte på en lada med klocktorn Det är i närheten af
Kukkola gästgifvargård och uret i tornet anger den tid,
som hvarje delägare i fisket där, sik och lax, får använda
för fångsten. Frukost var där uppdukad, och bland rätterna
fanns äfven stekt sik. Stekning sker vid en stockeld, i
en särskild liten byggnad utan skorsten; röken går ut
genom öppningen i taket. På fisken göres inskärningar
å sidorna, en pinne trädes igenom den på längden, så
ställes den på lut mot elden och vändes, när ögonblicket
är inne. Den blir sålunda ordentligt stekt på båda sidor
i sitt eget fett. Dock föreföll fisken så behandlad något torr.
Vid Kukkola fmgo vi ock först se huru flottningen går
till utför den stora älfvens mäktiga forsar. Det var söndag,
då flottkarlarna i allmänhet ligga stilla; det var
flottnings-chefen Unanders särskilda välvilja vi hade att tacka för de
vackra uppvisningarna. För att ej fördärfva det dyrbara
fisket får i Torne älf virket ej flottas fritt, utan måste
nedföras till mynningen i stora sammansatta flottar, hvilket
naturligtvis kräfver mycket tid, penningar och folk. Under
herr Unanders befäl stå sju till åtta hundra man, till stor
del från det inre Finland, starka och rådiga, men bråkiga
och färdiga att laga till knifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
