Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I spegeln. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon trifdes hos henne och var så fästad vid henne.
Men nu var det i alla fall så, att hon sagt till en god vän
att hon var uppledsen åt att få lof att springa här, och att
den gamla kinkbläsan pinade ihjäl henne.
»Osanning! Svart osanning,» mumlade fröken Louise
lågt och hennes genomborrande blick blef än skarpare.
Osanning! Det var visst ingen osanning. Det var
lika säkert som att det nu var dag och inte natt. Och
»den gamla kinkbläsan» det var allt annat det än det vanliga
»söta tant» och »käraste lilla tant».
»Skvaller och osanning,» upprepade den sjuka lika
lågt och förbittradt som nyss.
Detta blef dock för starkt Fröken Marie hade
kastat sig in på ämnet i hastigt mod utan att egentligen
betänka följderna, och att hon måste bevisa hvad hon sade.
Det kunde hon nog också, om hon ville, fastän... Ja,
det var icke riktigt behagligt att göra det... Men
eftersom hon blef anklagad för osanning, så... Det kunde
man väl väl inte stå med lugn och höra på.
»Jag har allt svart på hvitt på att det är sant
ändå,» sade hon och stack handen i fickan. »Hon har en
god vän på landet, och den skrifver och ber henne till sig
under påsklofvet, för att hon skall slippa ifrån pinan hos
den gamla kinkbläsan. Det är visserligen vännen, som
begagnar det uttrycket, men hon kan naturligtvis inte skrifva
utan att den andra beklagat sig »
Och fröken Marie drog upp handen ur fickan, nu
med ett tillskrynkladt bref mellan fingrarna och lade det
på bordet framför schäslongen.
»Jag hittade det efter henne i tamburen i går,»
till-lade hon. »Hon hade väl dragit upp det med näsduken.
Och jag läste ett par rader för att se hvad det var.»
Den sjuka såg en sekund på det skrifna och sträckte
sedan fram handen, men endast för att peka på det.
10. — Svea 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
