Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I spegeln. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tag bort det,» sade hon, »och lämna själf igen det
till fröken Bernhart. Jag läser inte andras bref. Och
kamma mig nu!»
Tystad, men skälfvande af raseri öfver det kalla förakt,
hvarmed hon bemöttes, måste sällskapsdamen lyda. Och
med fumliga händer lyckades hon omsider att fästa upp
det gråsprängda håret i dess vanliga knut. Men ingen af
de båda kvinnorna yttrade ett ord under hela proceduren.
Innan kuddarna åter hunnit bli ordnade bakom
sjuklingens rygg hördes emellertid lätta steg ute i salen, en
ungdomlig varelse visade sig i dörröppningen och en frisk,
glad röst ropade »god middag!» Strax därpå strök en
mjuk hand öfver fröken Louises kind, och ett par klasar
lilasfärgade syrener lades i hennes knä. En stol drogs
fram till hennes hufvudgärd, och där satt nu Hilda, den
muntra, lefnadsglada, hjärtevänliga lilla Hilda och pratade
med ett soligt leende på sina friska läppar.
Var det verkligen hon, som längtade bort från
dysterheten här inne i sjukrummet, och som beklagade sig för
sina vänner öfver »den gamla kinkblåsan» som pinade
ihjäl henne?
Men hvarför kom hon då hit? Hvarför gaf hon
blommor och ömhet och varma leenden åt den, som hon
helst ville slippa se?
Det var ju sant att hon blifvit bedd att komma och
stanna hur länge och hur ofta hon ville. Den unga flickan
hade intet annat hem än det rum hon bebodde tillsammans
med en annan skollärarinna, och där de lagade sina
måltider själfva, då de icke åto ute på något enkelt matställe.
Fröken Louise hade därför trott att hon gjorde henne en
tjänst genom att be henne till middagarna, på samma gång
som hon själf njöt af att få ett upplifvande sällskap. Men
icke hade hon behöft komma. Aldrig hade hon blifvit
trugad och tvingad. Och icke voro vål dessa fattiga mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
