Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. A. Hedlund. En minnesruna af Karl Warburg. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af alla tillnärmanden på lagstiftningens, ekonomiens och
andra områden, stod bland annat som en mäktig drifkraft
bakom 1863-års national-ekonomiska möte, som spelat den
inledande rollen för utvecklingen af en mängd
samskandi-naviska åtgärder, men han var en afgjord motståndare till
den politiska skandinavism, som ville indraga Sverige-Norge
i Danmarks farliga Schlesvig-Holsteinska politik, allra helst
efter att Novemberförfattningen genomförts. Hans verkligt
statskloka och allt annat än danskfientliga råd och
varningar mottogos då från dansk sida, där man var upphetsad,
såsom »schlesvig-holsteinism». Den De Geer-Manderströmska
regeringens försiktighetspolitik hade i Hedlunds
Handelstidning sitt kraftigaste stöd inom pressen.
När 1870-års krig utbröt, och stämningen här i Sverige
var utprägladt franskvänlig ända därhän, att man icke utan
skäl fruktade för landets inblandning i kriget på den
franska sidan, intogo Hedlund och hans trofaste vän Viktor
Rydberg modigt sin ställning emot allmänna opinionen och
framhöllo det oberättigade i Frankrikes anfall på Tyskland,
liksom ock det napoleonska väldets svagheter. För
tidningens existens under den häftigt uppagiterade stämningen
var denna ställning ingalunda ofarlig och dess båda ledande
män voro den tiden vargar i veum.
1 förhållandet till Norge har Hedlunds ställning varit
den, att på samma gång han strängt hållit på hvad han
ansett vara Sveriges rätt’i unionella frågor, har han
sympatiserat med norska folkets inre frigörelsesträfvan. 1
ståthållarefrågan 1859—1860 tillhörde han de skarpaste ifrarne
mot de norska anspråken att få afgöra denna fråga
oberoende af Sverige och äfven här stod han alltså på De
Geers sida. Men då på 1870-talet det norska folkpartiet
utförde sin strid mot en stelnad byråkratisk höger,
understödde han den lifligt, särskildt i afseende å statsrådens
tillträde till stortinget. Äfven här gick han emot en icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
