Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. A. Hedlund. En minnesruna af Karl Warburg. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringa opinion inom eget land. Dock — när folkpartiets
yttersta vänstra flygel fått makten och ville i konsulat- och
utrikesministerfrågan göra öfvergrepp på Sveriges rätt,
då var Hedlund deras bestämde motståndare 1890 lika
väl som 1859. Och det var han, som, redan när frågan
om idet rene Flagi första gången var uppe 1879, lät sina
norska vänner veta, att det var mindre lämpligt kasta
»för-lofningsringen» tillbaka.
Hedlunds egenskaper som publicist voro i många fall
underbara. Han besatt — jämte mångsidiga kunskaper
(ej minst i nationalekonomi) och ännu mycket mångsidigare
intressen — en sällspord snabbhet i uppfattningen,
rastlöshet i arbetet och vakenhet i sinnet; en mindre
vanlig makt öfver det skrifna ordet, därvid han gärna slöt
sina uppsatser med något liknande $n pisksnärt; på en
gång djärfhet att taga en position och skicklighet att
lotsa sig ur förlägenheter. Framför allt bar dock hans
publicistiska ord prägeln af att vara en käck mans ärliga
mening. Slagfärdig var han, men stundom något för
slagfärdig, liksom hans »raskhet i vändningen» och lifliga känsla
kunde spela honom spratt i afseende å misstag eller
förlöpningar.
En gång besökte honom en af Göteborgs mera
framstående män, och under samtalet med honom afslöt Hedlund
— som det ofta hände — sin ledare för dagen. »Den
här artikeln kommer allt att låta tala om sig,» sade han.
»Men käre Hedlund» — invände besökaren — »vore det
då inte skäl att låta den stå öfver till i morgon och
nogare gå igenom den.» — »Nej du, då hände det, att
den aldrig komme in!»
På detta sätt timade stundom, att brådskan medförde
misshugg, som mest grämde honom själf, till dess hans
goda humör tog ut sin rätt. Han brukade då till sin
ursäkt — sig själf och androm till tröst — anföra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
