Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. A. Hedlund. En minnesruna af Karl Warburg. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många år framåt hade Hedlund att utkämpa
kommunala strider med sin motståndare i snart sagdt hvarje fråga:
lektor F. T. Blomstrand; denne kom att spela Noureddins
och Hedlund Aladdins roll. Ty Hedlund hade »den
lyckliga handen». 1 folkskoleväsendets omdaning från
Lancaster-metoden till mera moderna system tog han som medlem
af folkskolestyrelsen den väsentligaste andelen, han var med
om att omdana fattigvården, att skapa Göteborgssystemet
i brännvinsutskänkningen, att bilda »Praktiska
hushållskolan för flickor», »Göteborgs konstförening» och
»Göteborgs föreläsningsstyrelse» — otaligt annat att förtiga.
Två institutioner stå dock såsom de främsta minnena
af Hedlunds kommunala id: Göteborgs Museum (1861) som
i en till hans ära slagen guldmedalj nämner honom »sin
upp-hofsman och kraftige främjare» och Göteborgs Högskola, som
till hans bår sände en krans med den mycket sägande
inskriften: »Till Högskolans varmaste vän!» Så skref ock
Viktor Rydberg till honom i mars 1890:
»Jag minns, när du på vägen till Bjurslätt talade 0111 Museet
som en framtidssak. Museet vardt verklighet. Och när du sedan
tilläde 0111 Göteborgs högskola som en framtidssak. Högskolan
varder också verklighet. Du har mycket, mycket att gläda dig
öfver. Det Ur väl att vårt släkte någon gång framalstrar »unga
fyrar». Annars skulle föga uträttas, och världen vara
förskräckligt tråkig.»
Men han verkade ej blott själf utan ock genom andra.
Ingen har så förstått att hos framstående göteborgare
inskärpa sanningen om rikedomens förpliktelse. Jag minnes
en anekdot om huru han förstod att taga äfven mera
motvillige. Då han skulle bilda Göteborgs konstförening, gick
han in med listan till en af stadens matadorer. Denne
visade en grinig min och menade, att »här var så mycket
som man fick vara med om». — »Jaså,* svarade Hedlund,
»ja vill herr X. inte, så slipper herrn, jag ansåg det vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
