Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. A. Hedlund. En minnesruna af Karl Warburg. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en förolämpning mot firman X. att gå dess dörr förbi!» —
»Hm, tag hit listan, så skall jag skrifva in mig.» — »Ja,
det beror nu på...» invände Hedlund skrattande.
Carl Herslow skref med sanning i sin vackra
minnes-runa öfver sin gamle vän:
»Hedlund är en af de göteborgske medborgare, som i främsta
rummet skapat den allmänanda, som nu är stadens stolthet ocli
som satt de vackraste frukter: .Ve den, som icke tänkte på det
samhälleliga, när penningar eller arbete behöfdes! Och den öfver
måttan vackra uppfattningen, som i Göteborg blifvit till en oskrifven
lag, att det rika sterbhuset icke är det fullt lojala sterbhuset utan
att det allmännyttiga fått sin del, den har i betydlig mån S. A.
Hedlund till upphofsman.»
Ja, han var faktiskt den lefvande personifikationen
af sitt samhälles goda allmänanda. Men denna allmänanda
kunde — ansåg han — endast vinnas genom välvilja mellan
olika samhällsklasser, och så arbetade han ock ständigt för
ett godt förstånd emellan höge och iåge.
rf:
Hedlund var tvinnad af tvenne trådar: det ungdomligt
häftiga, uppblossande, som rusade på, och det
besinnings-fulla, kloka, försiktiga, som beräknade alla chancer. Detta
gaf sig ock uttryck i de båda sidorna af hans lynne: den
allvarliga, »visa» tonen, som kunde utmynna i ett
far-broderligt undervisaremanér; det lifliga, skämtsamma,
tjuf-pojksaktiga, som ofta spred en glädtig fägring öfver hans
ord, men som nog ock utgjorde roten till en eller annan
förlöpning. Sammantvinnade bildade emellertid dessa båda,
vid första påseendet oförenliga drag den älskligaste »enhet
i motsatser». Hade den allvarlige, något förgrymmade
Hedlund tagit en smula hårdt fatt, så dröjde det icke
länge innan spjufvern log i ögonvrån och kring läpparna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
