Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storm. En fantasi af Frey Svenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man ansåg mig själssjuk, och barnen flydde undan för mig,
så dystra voro min blick och mina drag.
»I tio års långa evighet kunde jag bära ett sådant lif.
»Till slut en kväll — det stormade just såsom nu —
kallade mig rösten mera än vanligt fordrande. Jag måste
följa dess maning och gjorde det så gärna. Jag vadade
ut i vattnet, tills en stor våg kom och förde mig bort.
»Du grubblade nyss öfver lifvets formel. Har mitt lif
lärt dig den, så är den väl, som någon af edra sagt:
födas, lida och dö.»
»Kanske — födas, föda och dö? En moder kan
aldrig veta hvad hon bär i sitt sköte. Din son sprider
ljus öfver landet, hans son måhända öfver världen,»
svarade jag.
En glans lyste upp hennes ögon.
»Vi bo så lugnt därnere,» sade hon. »Där slumra
så många af Skagens folk.»
Det kom en stor våg och lyfte henne bort.
Och hafvet fortsatte att häfva sig, skumma och brusa.
Majestätiskt kommo vågorna, svartgröna, fradgekantade.
Sanden hejdade deras kraft och ännu mäktigt men mjukt
rullade de sig öfver dess släta yta. Maneter buros upp,
lämnades kvar och fördes ned igen i nyckfull lek. Tärnor
flögo då och då med gälla skri fram öfver vattnet.
Skagen 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
