Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antingen — eller. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna - “Psalmen.“ Novell af E. Walter Hülphers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hastigt lade hon armen om hans hals och kysste
honom lidelsefullt, länge. Så reste hon sig. Han satt
kvar som bruten till kropp och själ.
»Edith, att du kan — att du kan ...» var det sista
hon hörde som en förtviflad klagan, när hon med sin
vanliga ranka hållning gick därifrån med brådskande steg,
liksom rädd för att bli kvarhållen af en makt, starkare än
hennes vilja.
Elisabeth Kuylenstierna.
“PSALMEN.“
»||p,salmen» hade åter sluppit lös och ränt till skogs
•¿¿y’ och stod nu inne i en buske nere vid skogssjön
och tittade på hur månskenet gjorde en lång blank
strimma ute i det blanka, svarta myrvattnet.
Annars var »Psalmen» i hus hos en bonde nere i
byn, som af barmhärtighet tagit sig an honom, gett honom
en plats bland drängarna vid bordet och lät honom i ro
och mak knåpa med det lilla han dög till. Han dög inte
så värst mycket till »Psalmen», ty han var, hvad man
kallar fjaskig. Så att vissa tider fick man väl passa honom,
taga honom i armen och vända honom bort från skogen.
Då satte han sig alltid mulen och tjurade.
Men glömde man af honom, då det där kom på, så
smög han sig försiktigt bortåt skogskanten. Där vände
han sig om och såg sig noga för, att ingen såg honom,
och så slank han in på fäbodstigen och väl inne i skogen,
började han springa, sprang, sprang, allt hvad hans ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
