Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 4 porträtt - Anton Niklas Sundberg, af Harald Wiegelgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolkare från landsvägen» anser han icke gagna oroliga
själar. 1891 talar han i prästmötet om socialdemokratiens
hotfulla uppträdande mot det kristliga samhället och yrkar
stegrad verksamhet af kyrkan: en vida rikare tillämpning
af kristendomens etik är af nöden och icke blott
dogmatiskt förkunnande af synd och nåd. Detta yrkande kan
icke gärna betyda annat, än en maning till statskyrkans
präster att icke af »bibeltolkare från landsvägen» låta sig
öfverflyglas i den enskilda själavård, i hvilken hans gamla
motståndare från »Svensk Kyrkotidnings» dagar satte
kristendomsförkunnelsens hufvudmål.
Kyrkomötena 1873—93 hade i Sundberg en kraftfull
ordförande, som icke gärna såg att hans fingervisningar
lämnades åsido och som gjorde sitt bästa att de skrifvelser till
kungl. maj:t från kyrkomötet, hvilka mot hans vilja
tillkommit, icke vunno framgång. Men där som alltid
framstod han som en human man, hvars öfverlägsenhet dock
fordrade erkännande.
Vid kyrkomötet 1898 var Sundberg för svag att föra
ordet. Redan efter 1892 års riksdag afsade han sig platsen
i Första kammaren, där han dock in i riksdagens sista
timme kraftigt stred för sin åsikt i föreliggande frågor.
Vid jubelfesterna i Uppsala 1877 och 1893 var Sundberg
universitesets prydnad och mot erkännandet af hans
personliga värde fanns ingen opposition. Hans intelligenta
förmåga mer än hans pennas iärdomsalster beredde honom
kallelser till hedersdoktorat och ledamotsplatser i våra
akademier, och hans verksamhet som Uppsala universitets
prokansler torde sällan bära spår af statskyrkligt
för-mynderskap.
Den resliga gestalten böjdes slutligen af ålder. Efter
en lång sjukbädd afled han i Uppsala den 2 februari 1900,
efterlämnande minnet af en ärlig man som troget verkat i
sitt kall och till sist lagt sin kära statskyrka på sinnet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
