- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
53

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelarne. Historiett af Hjalmar Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ty allt strömmade till honom. Han hade redan alla
marker, man måste köpa af honom då man behöfde
några. Glas forskade i hans ansikte: kände han då
ingen rädsla eller blygsel inför en så oerhörd tur?
Hans ansikte var orörligt som en sofvandes. Blott en
enstaka gång, då han liksom i distraktion tog upp ett
guldmynt och betraktade det, gled skuggan af ett
mycket stelt leende öfver hans alltför röda läppar,
och han liknade i detta ögonblick hjärter dam.

Det var mycket tyst vid spelbordet. Den gamle
bankiren var icke längre i spelet: han satt med
korslagda armar, och ansiktet och hela mannen hade
sjunkit ihop. Men ögonen lefde ännu, och de plirade
sarkastiskt till Glas, då en annan af de spelande, en
dyster man med Kaspers profil, reste sig och
aflägs-nade sig i riktning åt entréen. Glas förstod hvad
ögonen sade: mannen med Kasperprofilen går ut för
att konferera med vaktmästaren, som är kapitalist.

Glas var den ende, som ännu höll ut mot
vax-ansiktet. Och hvad som höll modet uppe hos honom
var, att de andra hade förlorat mera än han, och att
han för öfrigt på de sista minuterna verkligen hade
vunnit igen en del af hvad han förlorat. Han hade
två gånger å rad haft fyra damer, och se, där kommo
de nu tredje gången, alla fyra! Han vann. Han vann
på nytt. Hans hög växte: från den andre vandrade
sedlarna och guldmynten öfver till honom. Vaxansiktet
var lika orörligt, blott litet oftare kom det stela leendet
tillbaka och blef snart bofast på hans läppar.

»Det är tydligen en rik pojke,» sade Glas till sig
själf. »Jag kan gärna vinna någon gång, jag också,
och jag har lika god användning för pengarna som
han. Men hvad är det här! Fyra damer, nu igen . . .»

»Jag har aldrig sett ett så besynnerligt spel,» sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free