Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelarne. Historiett af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
Ivan Glas hade knappt hunnit ned på gatan förrän
ångesten var där på nytt. »Vore jag blott hemma,»
tänkte han, »vore natten öfver!»
Han såg sig skyggt omkring. Det föreföll honom
misstänkt, att en man gick på andra sidan gatan i
samma riktning som han själf och lika fort. Han
skyndade sig att vika om ett hörn för att komma ifrån
honom, ehuru han därigenom gick en krokväg.
Han gick fort, och han var nästan framme vid
sin port, då han såg samma skugga, som han nyss
ville undvika, komma fram ur mörkret och styra rakt
på honom. Han ryggade tillbaka inemot väggen, ty
det satt dödsskräck i hans* hjärta. Men då den andre
kom in under lyktskenet, såg han att det var spelaren,
livars pengar han hade vunnit. Och han såg mera,
han såg i en enda blick, att den andres ångest var
större än hans egen; och han blef plötsligt lugn. l)e
båda männen stodo dödsbleka mot hvarandra.
»Hvad vill ni?» frågade Glas.
Då han icke fick något svar, upprepade han frågan:
»Hvad vill ni mig? Är ni sjuk?»
Ilan hade i sin tur glömt, att de voro du.
Den andre rörde läpparna, som om han ville
svara, men han svarade icke. Och plötsligt, som han
hade kommit fram ur mörkret, försvann han och blef
borta.
Ivan Glas kände ett isande lugn, medan han gick
in genom sin port och upp för trapporna. Han
förstod allt. Den andre var en tjuf. Pengarna, som han
hade spelat med, voro icke hans.
Skulle han ha gifvit honom dem tillbaka? Dum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
