Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelarne. Historiett af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heter. Han hade vunnit dem på ärligt spel, och han
tänkte behålla dem. Han behöfde dem. Han hade
redan vant sig vid tanken, att de voro hans, och han
kunde icke längre undvara dem. Hur skulle det då
gå med hans aktier, hans banklån, alla hans aflarer?
Besynnerligt, att han inte strax hade sett att den
vidriga människan var en tjuf. . .
Han gick af och an i sina rum. Hans klocka
hade stannat, men då han gick till fönstret, såg han
på stjärnorna, att hon måste vara nära två.
Pleia-dernas briljantsmycke gnistrade högt uppe i öster, och
där öfver skorstenen blinkade Aldebaran matt, röd
som en lykta i en dimmig gränd. Han drog en lång
gäspning, ångesten var förbi, och han tänkte på
framtiden, medan han klädde af sig. Han skulle aldrig
spela mera, han skulle göra skickliga aflarer, och han
skulle bli rik, han visste det, han kände det med sig.
Och hon, som han älskade — ett dumt ord, älska! —
om hon också bedrog honom, så hvad mera? Världen
är full af kvinnor, och när man bara har pengar––––
Genom våningens alla öppna dörrar trängde det
plaskande ljudet från vattenledningens otäta kran i
köket. Och i det han tänkte på Msecenas, hvilken var
så rik att han icke kunde somna utan att han hörde
plasket af ett springvatten, rullade han in sig i sitt
täcke och somnade lugnt.
Hjalmar Söderberg.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
