Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre dikter af Bo Bergman - Ödesvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
0 DESV IS AN.
^ngen sol i min vrå.
Skyarna ligga tunga.
Världen är hård för gammal och grå,
världen är hård för de unga.
Allt skall man mista,
när kommer det sista
slaget, som ödet skall slå?
Dagarna gå och gå,
och glömskan snöar på alla.
Lifvet är dödens. Vi vissna som strå.
Tysta stjärnorna falla.
Läpparnas bleka
böner beveka
aldrig ödet, när ödet vill slå
Nog är det tungt att få
stenar till bröd beständigt,
men det finns de som lefva ändå
och skratta åt allt eländigt.
Korslagda armar.
Ödet förbarmar
sig icke, ödet vill slå.
Bo Bergman.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
