Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Faddergåfvan. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FADDERGÅFVAN
Skiss af ANNA WAHLENBERG.
UPPE på öns högsta bergsplatå, så att den syntes långt
utåt de stora fjärdarna, låg den gamla hvitgrå kyrkan.
Den var mycket gammal och hade genomgått
många öden. Den hade varit utsatt för ljungeld och
brand. Den hade blifvit ombyggd och tillbyggd.
Vapenhuset var från femtonhundratalet, koret från
sextonhundratalet, tornet från adertonhundratalet. Flera
seklers människohänder hade varit med om att
uppföra den, och stilen var nog tämligen orolig och
osammanhängande. Men därinne under de höga
hvalf-ven vår det svalt, lugnt och högtidligt. De många
vråarna under utsprången, bakom pelarna och kring
läktarna tycktes så hemlighetsfulla, som om de
kvar-hållit en del af alla de suckar och tacksägelser, som
fyllt det gamla templet. Altartaflan, föreställande Kristi
himmelsfärd, hade i all sin besynnerlighet något som
fäste ögat och stämde till andakt, om det nu låg i de
utbredda armarna, som höjde sig mot himlen, eller i
de knäböjande apostlarnas lyftade blickar och händer.
Och den murkna, snidade predikstolen med sina delvis
bortfallna sirater, hvilken sträckte sig långt ut i kyrkan,
kom prästens ord att ljuda på ett sätt, som hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0075.html
