Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faddergåfvan. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hallelujasånger, så det hördes ner till prästgården och
långt ut i bygden.
Och under tiden stod den gamla kyrkan så godt
som öde. Några få gamla fattighusgummor och en
eller annan fiskargubbe sutto gömda här och där under
läktarna, som om de skämdes för att befinna sig på
detta ställe, och i prästgårdsbänken satt prästens unga
hustru. Det var hela församlingen. Så hade det varit
hvarenda söndag alltsedan det granna missionshuset
blef färdigt, och det tycktes heller inte bli annorlunda.
Allt detta skulle nu kanske icke förefallit så
märkvärdigt, om kyrkoherden varit gammal och slö och
därför icke förmått hålla folket kvar i sin kyrka. Men
han var i sin bästa ålder, en fyrtiofem års man, vaken
och intresserad för allting omkring sig.
För en nio, tio år sedan, då han nyss kommit
till ön, hade hans lockiga hår varit alldeles svart och
hans bruna ögon fulla af lif och lefnadslust. Han hade
genast satt sig in i befolkningens alla angelägenheter
och kommit med råd och dåd hvar han trodde sig
behöfvas. Han hade ifrat för vägarnas skötsel och
skolornas förbättring. Han hade yrkat på anskaffandet
af en sjukvårdssoldat, som skulle vara bofast på ön,
och han hade själf gått omkring i stugorna och
diskuterat kommunalfrågor, under det han plåstrade om
sjuka och skadade, ty han var half doktor och hade
först studerat till läkare, innan han slog om och
beslöt sig bli präst. Och när han predikade om
söndagarna öfver de gamla texterna blandade han alltid
in en, som var honom särskildt kär, den nämligen om
budet att älska sin nästa som sig själf. Med ett ord,
hvad han predikade om söndagarna från predikstolen,
det predikade han om hvardagarna med sitt lif.
Men skärgårdsborna äro tröga. De förstodo icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
