Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faddergåfvan. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt hvarken hans predikningar i kyrkan eller hans
predikningar utom den. I kyrkan sutto de och slöade,
och ingenting kunde öfvertyga dem om nödvändigheten
af hans föreslagna reformer. Hur många gånger de
än sade »jaha» och »javisst» blefvo ändå inga vägar
anlagda, inga förbättringar utförda i skolorna och ingen
sjukvårdssoldat införlifvad med ön. Det var endast i
ett fall de visade honom sitt förtroende, och det var
då det gällde att få tilltrasade lemmar iståndsatta af
hans skickliga händer eller invärtes åkommor botade
af hans mixturer, ty det var både närmare ech
billigare att gå till honom än till doktorn i staden.
Nej, det behöfdes kraftigare medel än dem han
hade till sitt förfogande, för att tränga igenom den
tjocka huden öfver deras hjärnor och hjärtan och väcka
dem till någon lifaktighet. Men hvad han icke hade,
det hade kolportörerna. De hade två präktiga ris att
slå med, domedagen, som skulle komma i dag eller i
morgon, och helvetets eld och svafvel.
Och det tog.
I stället för skolhus byggde man missionshus. I
stället för att förbättra vägarna använde man sin tid
till att hvar och hvarannan dag springa på möten, och
i stället för att skaffa en sjukvårdssoldat till trakten,
tänkte man på hur man bäst skulle sörja för de
resande gudsmännen. Och sedan hade man hvarken tid,
håg eller pengar öfver till något annat.
I början af rörelsen, då det ännu icke fanns mer
än det lilla obetydliga, omålade missionshuset på
motsatta sidan af ön, hade det ännu icke kommit riktigt
på modet att låta frälsa sig och vända ryggen åt den
gamla kyrkan. Och kyrkoherden var visserligen
bekymrad för sitt kära tempels skull, men han var ännu
icke modlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
