Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Mol Allena. Berättelse af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MOL ALLENA
AF
Sophie Elkan.
HAN var i en mycket hög ålder. Han var nära
hundrade år och på den tiden, i början af
äderton-hundradesjuttiotalet, Stockholms äldste man. I sin
ungdom hade han varit högväxt och vacker, i sin höga
ålderdom gaf han intryck af något oändligt fint och
bräckligt och rörande. Han hade glest, långt krithvitt
hår under sammetskalotten och klarblå milda ögon, som
icke hade någon seende blick. Hans händer hade den
höga ålderns iskyla och den höga ålderns maktlösa
tyngd. Hans tal var svagt som en hviskning, och
hans hviskning hade knappast något hörbart ljud.
Han var omgifven af älskande söner och hade en
trogen tjänarinna, hvars enda uppgift var att aldrig
för ett ögonblick lämna honom ensam. Men den gamle
klagade alltjämt, att han var så mol allena. Var ej
hans trogna hustru Rebecca död, och var ej också
hon död, hans dotter, den unga Esther? Hans hustru
hade varit död öfvcr trettio år, och hans dotter hade
varit en medelålders kvinna, då hon följt modern, men
för den nittioåttaårige var Esther alltjämt hans unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0103.html
