Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mol Allena. Berättelse af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotter, och de stora förlusterna hade så nyligen drabbat
honom, att han alltjämt måste klaga öfver dem och
öfver att han blifvit så mol allena. »Den som ingen
hustru och ingen dotter har i hemmet, den är mol
allena,» brukade han säga med sin spröda, darrande
stämma.
Men så kom det en dotter, om ej i hemmet så
dock i familjen, när yngste sonen gifte sig.
Svärdottern var mycket ung, nyss fyllda nitton
år, och hon hade aldrig sett något så gammalt och
så fint och bräckligt och rörande som den gamle
svärfadern, hvilken, stödd på hennes mans arm, kom
henne till mötes, då hon första gången besökte honom.
Han såg henne ej, och han hade under sin gång
från sängkammaren redan hunnit glömma, hvarför han
skulle in i förmaket och hvem, som där skulle
föreställas för honom. Det var först, då han satt i den
djupa stolen med de många kuddarna uppstaplade
bakom ryggen, med pallen under fotterna och fdten
öfver knäna, som sonen tog hans hand och lade den
i sin hustrus. Hon ryste ofrivilligt, hon hade aldrig
känt en hand med en sådan kyla, en kyla, som ej
liknade något annat kallt, men som hon tyckte spred
sig till hennes egen hand och hennes egen arm och
isade hennes eget unga blod. Och denna iskalla hand,
som låg i hennes, var också vaxblek och tunn och i
allo olik en lefvandes hand.
Men hennes ögon mötte hennes mans, och hon
böjde sig ned och kysste den gamle faderns hand.
Han kände de varma läpparna mot iskylan, och
han vände på hufvudet och sade till sonen:
»Hvem är det, som du har med dig, min son,
Elias ?»
7. — Svea 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
