- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
142

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen. Novell af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarandra och i stället —–––––-Jag vet hvad ni

vill säga. Det är Don Juan, kvinnans eviga strid om
mannen, men vänta — Jag tror icke jag är alldeles
utan känslor och ändå är detta något, som jag aldrig
fattat. Kanhända att jag är för stolt. . . Äro de andra
mig öfverlägsna i kampen, så låt dem vara det–––––

»För resten gjorde den kampen, hvad mig
beträffade, knappt skäl för namnet. Jag lät så många,
som ville afgå med segern. Innerst inne kom det mig
icke vid. Den jag skulle älskat — ja, jag vet inte . . .
Jag tror vi skulle råkats på de elvseiska fälten, i en
dager, som gjort själarna genomskinliga som kristall.

»Ni tycker jag är dåraktig... Ja, det är ju
möjligt, men hade vi inte den lyckan att åstunda,
skulle det kommande väl inte ha mycket att säga oss.

»Vi talade om detta eller något liknande en gång,
jag och Don Juan. — I verkligheten hette han señor
Moneada och hörde till det parti, som icke anser att
det spanska statsrodret befinner sig i rätta händer.
Han var carlist.

»Hur det föll sig minns jag inte, men en
eftermiddag berättade han att han inte varit i Spanien
eller sett sitt fädernegods på sex år. Jag tror han
betraktade sig som ett slags landsflykting. ’När jag
lämnade min gamla gård, visste jag att det var för
lång tid,’ sade han, ’men bladet kan ju vända sig.
Man har ju hoppet. Att hoppas är någonting mycket
stort. Det vet ni inte ännu, señorita. För en
vårblomma är det nog att det är vår. Ni är .så ung.’

»Tror ni det?» mumlade jag. I mina egna ögon . . .
Ja, jag förklarade det inte för honom, men ni vet
hvad jag tänker. Jag har egentligen aldrig uppgått i
nuet. Är det ungdomen, känner jag den icke. Jag
blef tankfull och han satt och såg ut framför sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free