- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
144

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen. Novell af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag måste småle: »Ack,» sade jag, »en Don
Juan —»

Hon hade slutit sina ögon: »Visst, visst, en Don
Juan. Tror ni det är en tillfällighet att så många
stora diktare gjort kvinnotjusaren utan fruktan och
tadel till spanjor? Jag tror det icke. Jag skall säga
er något. De förstå till punkt och pricka den stora
— eller lilla — konsten att få oss mjuka som vax,
men kom icke och tala om deras öfversitteri. De äro
kanske öfversittare mot män — mot kvinnor aldrig.
Man tycker man skulle kunna linda dem om sitt
lillfinger och i stället är det de, som göra hvad som
behagar dem med oss.

»Jag tviflar icke på att han haft oändligt många
lyckade äfventyr — eller hvad de kalla det — Yago
Palacio de Moricada. Ja, namnet är ju historiskt.
Han hade anor. Det kände man. Men, jag upprepar
det, hos honom fanns icke ett spår af högdragenhet.
Jag tror att han var en alltför stor kännare af
framgångens psykologi och framgångens tjusning för att
någonsin uppträda som den själfmedvetne segraren,
som icke vet af hinder. Sådana har jag också sett,
men på stort afstånd. Jag undviker dem alltid. Om
ni tillåter mig ett sådant uttryck, skulle jag vilja säga
att de verka som om de vore uthuggna med yxa. För
groft. För dilletantmässigt. Ja, ni förstår.

»Det var konstnären, som fängslade mig hos sehor
Moncada. Den stränga och mycket fordrande skola,
där han slutat med att bli sin egen lärare. Om ni
hade sett hur han närmade sig en kvinna. . . Det
var alltid något undfallande i hans tunga svarta ögon.
Alltid en bön. O, drottning, stig ned från din himmel
och skänk mig din närhets liugsvalelse, mig ensamme,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free