Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moneada var så förälskad som man påstod, kunde jag
inte inse annat än att det var hans egen sak.
»Å andra sidan vill jag inte förneka att denna
älskog intresserade mig. Dessa bägge människor
be-höfde bara slå sig ned vid bordet för att allt skulle
få en ny mening. Det var väl utstrålningen från all
denna värme. En enda blick på deras ansikten kunde
vara nog att öfvertyga en om att det, som sjunger
med sordin hos andra, gick i mycket höga vågor där.
»De undveko icke andra personers sällskap, men
sökte det inte heller, och antingen de tego eller talade,
tycktes de uppgå i hvarandras närhet, som man andas
in en blommas doft. Ibland kunde jag se dem
tillsammans nere vid stranden om aftnarna och en
morgon ... Ja, det var ingenting märkvärdigt alls i det
yttre. Jag mötte señor Moneada på den gångstig, som
leder till Månträdens Villa, och det hade jag gjort en
eller två gånger förut, men det kom så oväntadt. Vi
stodo bara midt emot hvarandra, och jag tror han
blef lika öfverraskad som jag, men i det han kände
igen mig, smålog han. Om jag också försökte, skulle
jag aldrig kunna förklara det. Jag kunde inte taga
min blick ifrån honom. Jag drack det leendet. Jag
kände det här, härinne i mitt hjärta. Mitt bröst blef
så varmt, det lyfte sig, det vidgades och luften stod
stilla emellan oss full af tyst, tindrande ljus.
»Han rörde sina läppar, men det var icke ord,
som någon kunnat höra. Det lyste endast öfver hans
ansikte och de ögon, som mötte mina, sade hvad de
alltid brukade säga : Señorita — vid er fot–––––-
»Ja, det räckte inte mer än en sekund, men den
sekunden... Jag tyckte att mina fotter icke rörde
vid jorden. Solskenet bar mig öfver gångstigen och
någonting svindlade inne i min hjärna. Inga tankar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
