- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
148

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen. Novell af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad jag rönte inflytande af var bara — bryt inte
stafven öfver mig, det vore mycket förhastadt — ett
slags magnetiskt fluidum, som somliga äga i högre
måtto än andra och som hos honom —»

Hon tystnade och lyfte upp ögonen och såg på
mig. Jag måtte ha smålett, ty hon skakade
upprepade gånger på hufvudet: »Nej, nej, nej, min vän,»
sade hon. »Ja, vänta, ni skall bara få höra. Jag
visste ju att han kom från Månträdens Villa, och en
afton stego både han och portugisiskan ombord på en
båt som gick till Lissabon. Tror ni att det gjorde
mig något? O, hur litet ni känner mig. Jag sade er
ju — för mig var senor Moncada en idé. Inbegreppet
af allt, som dårar oss. En aning om något — som
aldrig skulle komma till mig.»

Jag ville afbryta henne, men hon gjorde en rörelse
med handen: »Nej, säg ingenting... Inte tänkte jag
på att han varit i Månträdens Villa — det var bara
så underligt med hans ansikte, när han fick se mig.
Den glansen . . . Hvad var jag för honom, jag
personligen? Ni skall inte tro att jag gjorde mig några
illusioner eller ens försökte. O, nej. Kan ni inte
fatta det? Det var det universella — Don Juan.
Mannen, som dyrkar oss och för hvilken vi, för hvilken
jag . . . Är det inte oförklarligt att det är den enda
gång jag känt mitt hjärtas pulsar slå med en häftighet,
som kommit mig att ana att jag var en kvinna som
andra kvinnor, jag, som aldrig älskat någon, som aldrig
skall älska någon och som snart icke ser annat än
den stora ensamhet, som väntar på mig? Låt mig
tala. Det hänger samman med detta — att jag inte
skall vara här så länge, att — med ett ord — att
mitt lif är slut.

»Jag drömmer om honom. Inte vaken — åjo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free