Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det var nog den förkänslan, som stundom kunde
komma mig att gråta ute på balkongen i Sevilla. Inte
mycket och inte länge heller i yttre måtto, men jag
har älskat lifvet, och när jag vaknar om nätterna, kan
det hända att mina kinder äro våta och kalla. Då
har jag drömt. Jag har en dröm, som kommer igen
med långa mellanrum, men som nästan alltid är
densamma. Kom närmare, så skall ni få höra. Det är
om Don Juan. Jag ville träffa honom ännu en gång
här i lifvet. Jag ville fråga: minns ni en bröstsjuk
flicka, som ni träffade på Madeira och som sedan ofta
tänkt på er? Man kan tänka och man kan drömma.
Det är ett underligt rike, drömmens, och hvem vet
om han icke har en aning om att jag ibland ser
honom stå vid balkongen? En balkong i Sevilla med
ett räck af gjutet järn. Icke den jag brukade sitta
och betrakta, då vi bodde på hotellet. Nej, nej en
annan i ett hus, som jag aldrig sett i det verkliga
lifvet. Det är mycket stort, och jag bor i öfre
våningen och stiger långsamt ned för en trappa och
stödjer mig mot väggen. Ja, det berättade jag ju.
»När jag hunnit ned för de sista trappstegen,
stannar jag och ser mig om. Jag står på en patio
med golf af inlagd mosaik och med en marmorrundel,
där ett springvatten sjunger. Sjunger, ja. Ni skulle
bara höra. Det är som svindlande höga toner på en
violin, men det kommer mycket långt bortifrån och
hela gården är tyst. Ingenting, som rör sig, icke en
palm, icke en blomma. På bägge sidor om ingången
stå bara ett par mycket stora lejon af sten. I det
jag går öfver mosaikgolfvet, griper mig en stor kyla.
Jag darrar och trycker händerna mot tinningen, och
då jag kommer förbi stenlejonen, ser jag en öppen
dörr, som för till ett rum med en balkong. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
