- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
190

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julglädje. Skiss af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sätta, men det var naturligtvis tomt i nipperaskarna
där inne i byrån, det var så vanligt, det, till alla helger,
och allt bordsilfret behöfdes ju i morgon. Och så
hade frun suckat och gått in till sig, och det hade
inte vidare blifvit tal om kronan, och om en kvart
hade hon väl glömt alltsammans.

Men den, som inte hade glömt kronan, det var
Marie. Under all brådskan i dag hade den ständigt
legat i hennes tankar, den hade till sist blifvit som
en fix idé. Hon tyckte, att hon inte skulle kunna
lefva till i morgon, om hon inte fick den där slanten
att glädja sin gosse med, där han låg i den kalla
jorden under snödrifvorna på Garnisonskyrkogården.
Hade hon inte haft råd att få ett kors åt honom, så
skulle han åtminstone ha en liten julgran med ett
dussin granna flaggor i, så att han såg, att hon inte
hade glömt honom på julafton . . . herre Gud, den
första julaftonen de skulle ha fått vara tillsammans,
om han lefvat! Ty förra julen kände hon honom ju
ännu inte.

Det hade varit en kort bekantskap. Han hade
språkat henne an en kväll, då han stod och hängde
med några andra Sveagardister i hörnet vid kryddboden,
och hon kilade förbi för att gå och köpa öl i
matvaruhandeln. Hon hade stannat och pratat en liten stund
med gossarne, och de hade skojat med henne för att
hon var halt, och en af dem hade kallat henne farmor,
men den enda, som hade varit beskedlig, var
Femti-ettan, han hade hutat åt kamraten och sagt, att det
var ogentilt att göra skoj af ett fruntimmer för att
hon hade ett lyte, och från den stunden hade de
blifvit bekanta och goda vänner. Det var en snäll
gosse, fast kamraterna drefvo med honom och kallade
honom Dumpetter, och rätt bra såg han ut med sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free