Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julglädje. Skiss af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora runda blå ögon och sina små ljusa mustascher,
och för resten, om han varit aldrig så ful och dum
och elak till, så hade hon väl fått tacka allra
ödmjukast för att han ville hålla till godo med henne,
som var både lemmalytt och rödhårig och bröt på
småländska och därtill var öfver tjugu år äldre än
han. Men det förstås, han hade ju knappt sett henne
annat än i halfmörkret. . . Han hade visserligen många
gånger spelat på den strängen att de skulle gå i Berns
och dricka portvinstoddy — portvin var nu det bästa
han visste — ja, hon skulle naturligtvis bjuda, för han
hade ännu mera sällan några pengar än hon — men
hon hade alltid dragit sig för det, det var så förargligt
att sitta där i det starka elektriska skenet midtför
honom, så att han riktigt skulle få se alla hennes
rynkor och skavanker och jämföra henne med de unga,
vackra och stiliga damerna vid de andra borden —
ånej, så dum var hon inte, och hon hade alltid hittat
på undanflykter. Nå, han hade väl fått sin vilja fram
till sist med den där portvinstoddyn hos Berns liksom
med allting annat, men så gick han ju .stad och dog
knall och fall, stackarn, i våras. Hon hade inte hört
af honom på några kvällar, och när hon så träffade
ett par af hans kamrater ute i hörnet och frågade
efter Femtiettan, fick hon till svar, att Femtiettan var
död, han hade förkylt sig i söndags, då han tvättade
fönsterna i dagrummet, sedan hade han legat i
lunginflammation i tre dagar, och nu hade han varit död
se’n i förgår. Han hade bedt Fyrtisjuan hälsa till
henne så godt och tacka henne för all vänskap och
för alla anjovissmörgåsar hon stuckit åt honom — se,
anjovis var det hästa han visste, skinn- och benfri . . .
Det föll en het tår ner på hennes hand, då hon
tänkte på allt det där, fast det var då intet nytt, tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
