Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julglädje. Skiss af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gjorde hon ju för jämnan, om inte förr så
hvar-enda kväll, då hon kom till ro i sin sängruff. Men
se, det är som om man vore liksom litet vekare om
hjärtat än vanligt på julafton ...
Värst af alltihop hade det varit att inte få se
honom som lik och inte få gå på hans begrafning.
Just den eftermiddagen hade ju herrskapet gått och
dragit hem middagsfrämmande, så hon fick stå i spisen,
medan de buro bort honom, och aldrig skulle hon
glömma, hur hon hade hajat till, då hon midt under
det hon höll på att bryna steken fick höra några toner
af sorgmarschen, som de blåste för honom; det var
nära gjordt, att hon släppt alltihop och rusat in i
herrns rum, som vette åt kasärn, och ut på balkongen,
för att åtminstone få se begrafningståget... se, han
begrafdes på samma gång som en underofficer, som
dött af vådaskott, och därför var det en sådan
obegripligt högtidlig begrafning med musik och kransar,
och det var som om Femtiettan fått en släng med af
stassen, fast han bara kom efter på sladden.
Ja, det .var nära tre kvarts år sedan dess, och
frun hade sagt, att hon nog skulle trösta sig, men det
var bara dumt prat; när man är fyrtitre år och
låghalt, då tröstar man sig minsann inte så lätt; aldrig
skulle hon glömma Femtiettan, hennes första fästman
hade han varit, och den sista skulle han bli.
Så långt ungefär hade hon kommit i sina tankar,
då köksdörren öppnades och fruns röst hördes:
»Sitter du i mörkret, din stackare? Här kommer
jag med din julklapp.»
Ja, då måste hon väl tända ljus ändå, fast hon
gjorde det ovilligt. Hon kände på paketet, att det var
ett klänningstyg som vanligt, taget på krita förstås . . .
julklappar det kunde de ge utan knussel, men bad
hon om en krona på sin lön, då var det som att be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
